Att Östersjön inte mår bra är vida känt. Men vad är det egentligen som orsakar de syrefattiga bottnarna och har det ett samband med köttindustrin? Här kommer ett kortfattat och enkelt svar.

Östersjön är ett hav med bräckt vatten då många älvar mynnar i havet. Ett stort tillflöde av sötvatten finns alltså, samtidigt sker det mer sällan stora tillflöden av saltvatten från Kattegatt eftersom sunden vid Danmark är mycket trånga (det krävs även starka vindar för att en märkbar skillnad ska uppstå). Detta har bidragit till bristande cirkulation och syresättning i havet.

Eftersom saltvatten är tyngre än sötvatten kommer det att lägga sig längst ner mot bottnen. Ett slags skikt kallat haloklin bildas mellan dessa och nytt, syrerikt vatten har svårt att ta sig ned där saltvattnet finns (jämför med om du häller olja i en vattenskål och blåser på ytan). Eftersom de syrekonsumerande växterna, till exempel alger, även kräver solljus för at utöva fotosyntes växer de ovanför kompensationsnivån. Det finns även naturligt mer syre i sötvatten än saltvatten.

För att kunna växa behöver algerna mineralämnen som även finns i gödsel som jordbrukare och skogsbrukare använder. Vanliga ämnen som förekommer och som det ofta är brist på naturligt hos växter är fosfor och kväve. Då gödsel sprids ut når det så småningom vattendrag vilka leder gödningsämnen ut till havet.

Får växter ett tillskott på gödningsämnen de har brist på kommer de explosionsartat att växa och det blir algblomning. En större mängd döda organismer ger nedbrytarna på bottnen mer föda och de förbrukar mer syre genom sin cellandning. Blir det till slut mycket stor brist på syre klarar inte dessa nedbrytare av att leva där och andra nedbrytare som inte behöver konsumera syre tar vid. Dessa nedbrytare producerar svaveloxid vilket är giftigt för alla typer av organismer.

Det är inte bara jordbruk, skogsbruk och andra verksamheter som bidrar till utsläpp av gödningsämnen. Köttindustrin i de baltiska länderna är en stor bov i dramat. På grund av en ökad efterfrågan har stora satsningar på grisproduktion ibland annat Polen och Ryssland tagit vid. Detta låter inte som ett särskilt stort problem förrän vi tänker oss hur mycket avfall en gris producerar - en enkel studie visar att en gris producerar lika mycket avföring som tre människor. Man kan därför tycka att det ska finnas ordentliga reningsverk i anslutning till dessa djurfabriker som producerar upp till 5500 grisar åt gången, det gör det mycket sällan. I stället dumpas avfallet i naturen och mineralämnena hamnar, precis som jordbrukets gödsel, i vattendrag som tillslut når havet.

85 miljoner människor lever och arbetar runt Östersjön och majoriteten av dessa kräver mer och mer kött till ett billigt pris. I nuläget täcker den döda havsbottnen en area av 70 000 kvadratmeter. Hur mycket ska miljön egentligen behöva utsättas för i människans tjänst och är köttböndernas ekonomi viktigast i längden?
 

Källor:
"Vårt grisiga hav", Baltic Sea Project
http://www.fokus.se/2011/05/kottsuget-fyller-badet-med-godsel/
http://www.ne.se/lang/haloklin
http://www.wwf.se/insamlingsportal/fadderskap/stersjfadder/1465101-stersj-start-b#tab-2
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3345&artikel=4049384

//Sofi