Vegetarian shoes
The Flip Flop!
Vilka typer av påverkan på miljön har industriell djurhållning?
Detta är första frågeställningen i vår projektrapport. Eftersom bloggen inte är designad för längre texter kan ni mejla [email protected] för att få rapporten i den ursprungliga formen (då medföljer även källförteckning osv).
Köttproduktionen orsakar större utsläpp av växthusgaser än transportsektorn enligt en rapport från FN:s fackorgan för jordbruk, FAO. Boskapsuppfödningen står närmare bestämt för 18 procent av växthusgasutsläppen. Fram tills 2050 beräknas köttproduktionen ha fördubblats på grund av ökade inkomster inom denna industri. Boskapssektorn svarar för 9 procent av de koldioxidutsläpp som mänsklig aktivitet ger. Dessutom står boskapsskötseln för 65 procent av lustgasutsläppen och detta ämne har en mycket stark klimatpåverkande effekt. Vidare ger sektorn 37 procent av de metanutsläpp som kan knytas till mänsklig aktivitet.
Enligt Martin Saar används i huvudsak olja som energikälla för jordbruket och förädlingsindustrin. Enligt Naturvårdsverkets rapport Fakta om maten och miljön är den största miljöpåverkan av köttet foderproduktionen och uppfödningen. Kött från betande djur är i regel bättre ur miljösynpunkt än kött från djur som står inne och utfodras med importerat kraftfoder. Man har noterat att svenskarna har ökat sin köttkonsumtion med 30 procent under 30 år. Samtidigt har sojaproduktionen ökat tio gånger sedan 50-talet. Sojaprodukterna används främst till foder.
Den soja som används som foder i Europa tillverkas i Brasilien. För att ge möjlighet att odla sojaväxterna avverkas skogar i Amazonas. Det mesta av sojan kommer från regionen Mato Grosso i mellersta Brasilien, där det sker en expansion av sojaodlingarna. 75 procent av proteinfodret i Sverige och Europa importeras menar Lantbrukarnas Riksförbund genom Jan Eksvärd och enligt Naturskyddsförbundet äter svenska grisar cirka 390 000 ton sojafoder årligen. Detta sker på bekostnad av Cerrados stora savanner. Cerrados är ett av de ekosystemen i världen med högst biologisk mångfald. Under de senaste 35 åren har över hälften av Cerrados uppodlats. Orsaken är att köttet måste produceras snabbt och billigt och detta foder är mycket billigare och mer snabbt odlat än foder man odlar i Europa.
Jordbruksprodukterna vidareförädlas i många steg och transporteras långa sträckor. Detta leder till att de förlorar näring samt tappas smak och lukt. En följd av detta är att producenterna måste tillsätta smak- och aromförstärkande ämnen vilket utgör ännu en process i framställningen av köttet. Detta kräver således energi och ger koldioxidutsläpp då köttindustrin till stor del använder olja som drivmedel.
Ett annat exempel på miljöinverkan kring den industriella djurhållningen är utsläppen av gödningsämnen. Genom att en stor del av djurfabrikerna ofta inte koncentrerar sin gödsel till en uppsamlingsplats på ett korrekt sätt läcker gödningsämnen från dessa ut i naturen. Efter en tid når dessa ofta vattendrag. Gödselläckagen leder i sin tur till övergödda våtmarker och i värsta fall kan det leda till döda bottnar i hav, Östersjön är ett exempel på ett så pass drabbat område. På grund av ökad efterfrågan på fläskkött har stora satsningar på grisproduktion i bland annat Polen och Ryssland tagit vid. Bristen på gödselhantering i de baltiska länderna leder till att gödsel följer med flodernas flöde ut i Östersjön. Enligt BalticSea2020 visar studier att en gris producerar lika mycket avföring som tre människor. Många djurfabriker har kapacitet att producera upp till 5500 grisar på en gång. De ekonomiska vinster som finns att tillgå genom att spara på sådana punkter gör att företagarna inte väljer att anamma en korrekt gödselhantering då det är mycket kostsamt för företaget. På grund av detta har alger fått möjligheten att med råge tillgodose sina behov av mineraler och därmed kunnat massföröka sig. Naturlig gödsel innehåller nämligen mineralämnena fosfor och kväve som ofta är bristämnen hos växter. Får växter ett tillskott på gödningsämnen de har brist på kommer de explosionsartat att växa och det blir algblomning. Eftersom de konsumerar stora mängder syre leder algblomningen till ökad syrebrist i havet och därmed blir övriga arter lidande. Hela ekosystemet blir rubbat vilket är till nackdel för fiskeindustrin. Genom att stora trålare fångar flera ton fisk varje dag försvinner även algernas naturliga fiende vilket utgör en ökad chans för dessa att föröka sig ännu mer. Jordbruket står för den största delen av den svenska kvävetillförseln till havet, år 2000 bidrog jordbruket med 49 procent av allt kväve till haven. Jordbruket bidrog även med 45 procent av allt fosfor till haven år 2000.
I och med att skog skövlas till förmån för fisk- och skaldjursproduktion förstörs mängder av artrika ekosystem och kulturarv. För att producera skaldjur krävs ett särskilt fördelaktigt klimat vilket finns att tillgå vid viktiga regnskogsområden. Skaldjurproducenterna skördar därför dessa skogar för att ge plats åt sina odlingar. Regnskogarna är naturliga koldioxidreservoarer som tar upp mängder av CO₂-ekvivalenter varje år. Genom att förstöra dessa försvinner en väl utvecklad luftrenare som gör att koldioxidhalterna hålls nere och koldioxidhalten ökar därmed i troposfären och stratosfären. Mangroveskogarna, som ofta är särskilt drabbade, utgör även ett naturligt reningssystem för det förorenade vatten som annars skulle ta sig ut till kuster och därmed de milslånga korallreven. Försvinner reningssystemet som dessa skogar utgör kommer korallreven att få syrebrist på grund av övergödning och så småningom kommer de att ruttna bort.
Enligt Mat-klimat-listan ger ett kilo benfritt nötkött samma utsläpp som 260 kg oskalade potatisar. Ett kilo potatis ger ett utsläpp av 0,1 kg CO₂-ekvivalenter/kg medan ett kilo benfritt nötkött ger ett utsläpp av 26 kg CO₂-ekvivalenter/kg. Jämför man med denna mängd nötkött släpper Quorn ut 4 kg CO₂-ekvivalenter/kg. Torkade baljväxter orsakar ett mindre utsläpp då 37,14 kilo av dessa släpper ut samma mängd CO₂-ekvivalenter per kilo som ett kilo kött. Dessa siffror innehåller primärproduktionen inklusive insatsvaror, förädling, förpackning och transport till Sverige.
Det krävs även stora mängder vatten för att producera kött. För att producera ett kilo kött krävs cirka 16 000 liter vatten. Detta beror på att djur befinner sig mycket högt i näringskedjan. Denna siffra beror givetvis även på var livsmedlen blivit producerade. Har de blivit producerade i ett land med torr, varm miljö kräver de mer vatten i sin produktion.
Köttproduktion bidrar till utfiskning av hotade hav då fiskmjöl och fiskolja ofta används som foder till boskap och odlad fisk. Fiskmjölet används som foder till bland annat jätteräkor och norsk odlad lax. För varje kilo lax behövs mellan 2-5 kilo annan fisk. Denna fisk är fisk som odlats olagligt med skadliga metoder, alltså är det inte en lösning på utfiskningen av haven.
Min allra första gurka!
Plågade hönor vid äggproduktion
Idag finns tydliga vetenskapliga bevis på att lantbruksdjuren upplever känslor, allt från välbehag till lidande vilket även är erkänt i EU:s lagstiftning. Trots detta fortsätter industriell djurhållning där man spärrar in eller binder fast djuren i hemska miljöer. Hönorna är bara ett exempel. Ägg är en basvara på de flestas matbord, men vem vet egentligen vad som döljer sig bakom förpackningarna? Hur många känner till äggens och hönornas historia?
År 1988 tog riksdagen i Sverige ett beslut om att förbjuda äggproduktion där hönor sitter i burar. Producenterna fick då tio år på sig att ställa om till förändringen. Men så blev inte alltid fallet. Beslutet utmynnade i dispenser och införseln av de så kallade modifierade burarna. En fri höna ska vanligtvis leva i en liten flock utomhus, picka efter mat i marken, flaxa med sina vingar och umgås med sina artfränder. För dessa hönor är den modifierade buren lika mycket bur som en vanlig bur. Skillnaden är att den modifierade buren innehåller en sittpinne och ett värprede.
Det finns även äggproducenter som marknadsför sina ägg som "frigående". Men bara för att de gör det så behöver inte det betyda att alla hönor vistas fritt och kan röra sig som de vill. Det är vanligt att tusentals hönor, som klassas som "frigående", hålls i stora hangarer och det är inte ovanligt att individer blir ihjältrampade och mycket uppstressade av den kaotiska miljön. Eftersom det är så många hönor på ytan blir heller inte rörelseutrymmet i de frigående systemen stort.
Tre fjärdedelar av alla värphöns är tvungna att bo i trånga burar med 3-4 andra hönor. En höna i bur kan aldrig sträcka ut sina vingar, röra sig naturligt eller födosöka på ett naturligt sätt. Hon får inte heller lägga ägg i ett rede, vilket hon har ett starkt behov av och lider ofta av den dåliga luftkvaliteten. En del av hennes näbb klipps dessutom av för att förhindra att hon hackar på de andra hönorna som är hopträngda runt henne. Bristen på rörelse och den snabba takten av äggläggande gör benen och skelettet sköra.
Även inom äggindustrin finns en restprodukt: hankycklingarna. Vad ska man göra med dem? De fyller ju inte något äggkläckande syfte. Äggproducenternas lösning på detta är att mala ner hankycklingarna i en kvarn, levande, när de är ett dygn gamla. När värphönorna inte längre är lika produktiva råkar även de ut för ett liknande öde. De förs till slakteriet den dagen då deras äggproduktion dalar – de packas i lådor för transporten dit, hängs upp och ner på ett löpande band och får halsen avskuren.
Plågorna kan undvikas
Det finns alternativ till det intensiva lantbruket. WSPA:s och organet FAI:s så kallade modellfarmer är tydliga exempel på kostnadseffektiv lantbruksproduktion där djurvälfärden prioriteras. Läs mer om detta här http://www.wspa.se/wspa_arbete/lantbruksdjur/alternativ_till_intensivt_lantbruk.aspx.
Vi kan hjälpa till med att ge lantbruksdjuren värdiga liv genom att välja våra matvaror med omsorg.
Källor:
http://www.djurrattsalliansen.se/djuren/mer-om-djurfabriker.html
http://www.wspa.se/wspa_arbete/lantbruksdjur/det_intensiva_lantbruket.aspx
http://www.djurskyddet.se/se/vart-arbete/tips--rad-om-djur/konsumera-ratt/livsmedel/agg
// Jennifer
Olika typer av vegetarianism
Det finns olika typer av vegetarianism där vissa grupper väljer att utesluta allt som kommer från djurriket medans andra inte är lika strikta och väljer att äta t.ex. ägg och mejeriprodukter. Jag ska nu utreda några av de vanligaste typerna.
Först och främst vill jag utreda begreppet vegetarian. Det finns en allmän föreställning om att vegetarianer äter fisk. Detta är emellertid fel. Äter man fisk är man inte vegetarian. Vegetarianer kan äta animaliska produkter, men inte animalier så därför vore det fel att kalla sig för vegetarian. Det mest korrekta skulle kanske vara att säga att man i huvudsak äter grönsaker, men fisk ibland.
Den allra vanligaste typen är lakto-ovo-vegetarianism, det är den typ av vegetarianism som är minst sträng. Att vara lakto-ovo-vegetarian innebär att man förutom vegetarisk kost även äter mjölkprodukter och ägg. Lakto kommer från latinets lac som betyder mjölk och ovo betyder ägg. Logiskt nog så äter alltså en lakto-vegetarian som lakto-ovo-vegetarianer men utesluter ägg, medans en ovo-vegetarian utesluter mjölkprodukter. Väljer man däremot att avstå från allt som kommer från djurriket så kallas det för veganism. Är man vegan så bör man se upp, risken för brist på vitamin B12 är stor. Vitamin B12 finns endast i animaliska produkter så man måste komplettera med extra tillskott.
Det finns många andra varianter på vegetarianism som är mer extrema. Frukterianer t.ex. som endast äter frukt, frön och nötter. En del menar att man bara ska äta fallfrukt. Som frukt räknas allt som har en blomma så förutom det som vi vanligtvis definierar som frukt så äter man även tomat, gurka, squash och avocado.
Källor
http://www.vegetariskmat.se/vegetarianism/
http://hem.passagen.se/tomyy/text/olikavego.html
http://web.veganlife.se/kostrad/det-vegetariska-valet
// Jennifer
Konsumera medvetet!
Har djuret levt ett värdigt liv innan det slaktats och har det över huvud taget gått igenom en värdig slakt? Eller har det fått beta varje dag och fått all den omtanke det behöver?
Alla dessa frågor går inte att bevaras när man står i livsmedelsbutiken men allt fler väljer faktiskt att försöka konsumera medvetet. Detta görs bland annat genom att välja närproducerat, ekologiskt eller rent av vegetariskt. Man kan genom det dra slutsatsen att allt fler bryr sig om att våra matdjur ska ha en välfärd precis som oss människor.
Här tänkte vi bjuda på tips för att konsumera medvetet!
- Köp kött, ägg och mjölkprodukter med auktoriserad märkning om hög djurvälfärd. Äggen ska gärna vara från frigående djur som hålls utomhus, de ska gärna vara närproducerade och ekologiska. Genom att välja dessa visar du som konsument att du är intresserad av mer djurvänliga alternativ där deras behov i större grad tillgodoses.
- Undvik varor som pryds av förskönade bilder eller beteckningar men som inte har någon egentlig märkning som står för djurvälfärd. De säger inget om detta och försöker ofta bara dölja sin industriella djurhållning.
- Tyvärr är det idag fortfarande svårt att se på många produkter om de är framtagna på ett djurvänligt sätt eller inte. Förhoppningen är att det snart kommer att införas en så kallad välfärdsmärkning på animaliska produkter. Det bästa du kan göra är att leta efter produkter från närliggande gårdar där djuren får gå fritt utomhus.
- Om du köper utländska produkter så kan du se efter att djuren inte har blivit transporterade över långa sträckor för att slaktas. För det mesta är köttet märkt med både ursprungsland och var djuret har slaktas.
- Be om ett större utbud av produkter som är ekologiska och från frigående djur där du handlar.
- När du är utomlands så kan du på förhand kolla upp vilket märkningssystem landet har. Rätta dig efter de märkningar som försäkrar att man tagit hänsyn till en hög djurvälfärdsstandard under produktion, transport och slakt.
//Sofi
Källa:
http://www.wspa.se/din-hjalp/konsumera-med-omtanke/default.aspx
Vad menas med ekologiskt?
Om man går in i en vanlig mataffär ser man ekologiska livsmedelsprodukter till både höger och vänster. Ofta till ett dyrare pris. Men vad betyder det egentligen att produkten är ekologisk?
De flesta vet inte vad som skiljer ekologisk mat från ”vanlig” mat. I den ekologiska odlingen använder man inte konstgödsel och kemisk bekämpningsmedel. Fodret som används till att mata djuren är oftast odlade på den egna gården. I den ekologiska odlingen är det också viktigt att djuren får vistas utomhus, till skillnad från de vidriga förhållanden som många slaktdjur tvingas leva i. Att de får vistas utomhus är viktigt för att de skall kunna ge utlopp åt sina naturliga beteenden. Läkemedel används restriktivt. Bestrålning och genetiskt modifierade organismer är inte tillåtet.
Det finns ett flertal EU-förordningar som reglerar den ekologiska produktionen inom medlemsländerna. Dessa förordningar reglerar hur produktionen skall gå till, hur märkningen av produkter skall gå till, hur kontrollen skall ske samt vad som gäller vid import av utländska varor till något av EU:s medlemsländer.
Huvudregeln inom EU är att alla som framställer, bereder, förvarar eller importerar från tredje land och vill ha en ekologisk märkning måste underkasta sig ett godkänt kontrollorgan. I Sverige finns fem godkända kontrollorgan som kontrollerar och certifierar ekologiska livsmedel.
För att en produkt skall kunna få en ekologisk märkning krävs det att den innehåller minst 95 % ekologiska ingredienser. Alla steg i produktionen måste också ha godkänts av ett ekologiskt kontrollorgan. Om de ingredienser som omfattas av de resterande 5 procenten måste man ansöka om att få använda andra produkter om den ekologiska varianten inte finns i rätt mängd eller kvalitet. Livsmedelsprodukter som innehåller mindre än 95 % tillåts inte ha ekologisk märkning. Det kan då alltså finnas produkter med 94 % ekologiska ingredienser som inte är ekologiska när man ser produkten i varuhyllan.
Källa: Livsmedelsverket
Vad menas med KRAV?
KRAV-märkningen innebär inte bara att djurhållningen på gården måste stå i enighet med lagen, deras bestämmelser sträcker sig längre. För att en gård ska få KRAV-märkningen på deras produkter ska djurhållningen utgå från djurens naturliga beteende och alla djur ska hållas så att deras välfärd och hälsa främjas. Utfodringen ska anpassas till djurens naturliga behov och kraftfodergivorna ska begränsas, rutinmässig förebyggande medicinering får under inga omständigheter förekomma. Djurhållningen ska alltså kännetecknas av ett gott djurskydd och en mycket god djuromsorg.
På en KRAV-gård får all nötkreatur ekologiskt foder och även fri tillgång till grovfoder i form av ensilage eller hö. Både mjölkkor och köttkor får beta under en stor del av året och inomhus ska de ha tillgång till välströad liggplats utan spaltgolv. Korna får stå ensamma då de kalvar och kalvarna får sedan även dia sin mamma. De föds sedan upp på riktig mjölk och får växa upp i grupp med andra kalvar. Till slakterierna får djuren transporteras i sammanhållna grupper och slakten ska ske lugnt och värdigt. Skötarna ska ha möjlighet att närvara fram till avlivningsmomentet och man ska i största mån sköta allt så naturligt som möjligt. Man kan till exempel låta djuren gå från mörker till ljus och låta de gå utefter vilken rang de har i flocken.
Även grisarna och fåren får fri tillgång på grovfoder samt blir utfodrade med ekologiskt foder. Grisarna har möjlighet att böka runt utomhus året om och under sommaren kan de beta fritt och svalka sig i gyttjebad. Kultingarna och lammen ska få vara kvar hos mamman länge och även här ska slakt ske lugnt och värdigt.
Hönsen på KRAV-gårdar får ekologiskt foder och rotfrukter eller annat grovfoder. De ska kunna krafsa, sandbada och picka mask och gräs utomhus. De får röra sig fritt inomhus i dagsljus med max 7 höns per kvadratmeter. De får även en pinne att sitta på och ett rede att lägga äggen i.
Mer information hittar du på KRAVs hemsida, http://www.krav.se.
Källor:
http://www.krav.se/Om-KRAV/KRAV-markets-mervarden/God-djuromsorg/
http://www.krav.se/KravsRegler/101/
//Sofi
Djurfabriker
Tre fjärdedelar av alla värphöns i världen tvingas bo i trånga burar med ungefär tre till fyra andra hönor. De kan aldrig sträcka ut sina vingar eller över huvud taget röra sig naturligt. Även några av deras viktigaste naturliga beteenden tas ifrån dem, bland annat att lägga ägg i ett rede och söka föda på ett naturligt sätt. För att undvika konflikter med andra hönor klipps en tredjedel av näbben av och bristen på rörelse samt den snabba takten av äggläggande gör skelettet skört.
Majoriteten av alla mjölkkor tvingas fortfarande att stå uppbundna största delen av deras liv vilket ger liknande problem som hos hönorna. På grund av rörelsehindringen får de ofta problem med ben och klövar. Den överdrivna mjölkproduktionen, som uppnåtts genom bland annat avel och extra näringsrikt foder, leder till exempel till juverinflammationer. Ett annat sätt att producera mjölk snabbt på är att korna insemineras regelbundet och att kalvarna i tidig ålder separeras från deras mammor vilket självklart orsakar stress för båda. Kalvarna tvingas sedan stå i trånga utrymmen och får inte deras behov ordentligt tillgodosedda.
Dräktiga suggor i djurfabriker är ofta fastspända under största delen av sina liv. De kan då inte ens vända på sig vilket skapar både fysiska problem liknande de ovan nämnda men även psykiska problem. Fixering av suggor är som tur är inte tillåtet i Sverige men detta förekommer ofta i de flesta andra länder i världen.
Gemensamt för alla djur som produceras i djurfabriker är alltså att de sällan ser ens en glimt av dagsljus under sina liv. De trängs i kalla lokaler och tas ifrån alla naturliga sätt att finna föda. Genom avel och foder tvingas de producera mer mjölk, ägg eller ungar än de egentligen klarar av. Detta leder till skador som varar för livet och de går ofta även en plågsam död till mötes.
Att äta vegetariskt är dock inte den enda utvägen från just dessa problem. Genom att välja KRAV- märkt kött eller genom att köpa ditt kött direkt från en småskalig gård föregår du med gott exempel och stödjer inte industriell djurhållning. Exempel på ställen som erbjuder kött av långsamt och naturligt uppväxta djur i Värmland är Tranhems Gård och Grön Ko. I nästa inlägg kommer mer information om hur en KRAV-märkt gård fungerar samt fler tips från WSPA om hur du väljer mat med omsorg.
Källa:
http://www.wspa.se/wspa_arbete/lantbruksdjur/det_intensiva_lantbruket.aspx
//Sofi
Risker med mat - tungmetaller
Det kan finnas en hel del oönskade ämnen i vår föda som är skadliga för kropp och hälsa. En grupp är de så kallade tungmetallerna.
Tungemetaller är kemiska grundämnen och kan därför inte brytas ned, alltså cirkulerar de ständigt i ett kretslopp och finns i naturen. Får man dem i sig tar det därför mycket lång tid för kroppen att göra sig av med gifterna så de vandrar hela tiden uppåt i näringskedjorna. Därför är vi människor som är toppkonsumenter extra utsatta.
De kan finnas i åkermark som förorenats vilket kan leda till att metallhalten i livsmedel ökar, genom att växter tar upp tungmetaller via rotsystemet eller genom att livsmedlets yta förorenas.
Tungmetaller sprids även i vatten och kan återfinnas i till exempel krabbor och rovfiskar. Ett känt exempel på det är metylkvicksilver. Extra höga halter kan dessutom finnas i andra rovdjur då tungemetallerna anrikas i näringskedjan. D.v.s. ju högre upp i näringskedjan, ju högre halter tungmetaller finns det i organismerna då ämnena kan stanna kvar i kroppen under lång tid.
Bly är tillsammans med kadmium och kvicksilver den vanligaste tungemetallen. Bly finns överallt i miljön men spridningen har minskat bl.a. för att vi idag använder blyfritt bensin. Det finns i de flesta baslivsmedel som fisk, kött, mejeriprodukter, spannmål och rotfrukter men är extra vanligt i skaldjur och lever från vilt. I vilt som skjutits med blykulammunition kan det vara förhöjda halter bly i köttet runt sårkanalen. Detta kött används ofta till t.ex. färs eller grytbitar. Barn under sju år och kvinnor som är eller planerar att bli gravida bör undvika att äta sådant kött oftare än någon gång per år. Övriga bör inte äta sådant kött oftare än en gång per vecka. Blyförgiftning ger diffusa symtom som trötthet och dålig aptit. Bly skadar de röda blodkropparna och det kan leda till blodbrist. Det kan också skada nervsystemet. En allvarligare förgiftning kan medföra att man förlorar nervfunktionen i bland annat armarna, vilket kan leda till delvis förlamning. Foster och små barn är känsligast för bly, deras hjärna och nervsystem utvecklas och är därför särskilt känsliga för påverkan.
Lever och njure hos visst vilt, framför allt hos äldre djur, kan även innehålla förhöjda halter av kadmium. Det är ett grundämne som finns naturligt i alla jordar. Ämnet tillförs också till åkermarken framför allt genom luftföroreningar och genom användning av handelsgödsel som kan vara förorenat med kadmium. Andra källor är rötslam och stallgödsel. Kadmium lagras i njurarna, vilket gör att njurfunktionen kan skadas om man får i sig mycket av ämnet under en längre tid.
Kvicksilver är en miljöförorening som främst finns i fisk. Abborre, gädda, gös och lake kan innehålla höga halter kvicksilver, men halten varierar mycket beroende på var fisken är fångad. Länsstyrelsen och kommunen har uppgifter om de olika halterna i olika sjöar. Personer som äter egenfångad fisk av dessa arter oftare än en gång per vecka, kan få i sig kvicksilvermängder som på sikt kan skada hälsan. Det kan till exempel skada hjärnan. Fosterstadiet är den mest känsliga perioden då hjärnan och nervsystemet utvecklas. Hos barn, vars mammor under graviditeten fått i sig mycket kvicksilver, har man sett att den normala utvecklingen blivit fördröjd.
En rad åtgärder har vidtagits för att minska spridning av metaller i miljön och för att förhindra att allt för höga halter tungmetaller säljs på marknaden. T.ex. så har EU har fastställt gränsvärden för vissa metaller i vissa livsmedel, och Livsmedelsverket har i en del fall tagit fram råd som komplement till gränsvärden.
Källor
http://www.slv.se/sv/grupp1/Risker-med-mat/Metaller/Bly/
http://www.slv.se/sv/grupp1/Risker-med-mat/Metaller/Kadmium/
http://www.slv.se/sv/grupp1/Risker-med-mat/Metaller/Kvicksilver/
”Naturkunskap A” av Anders Henriksson utgivningsår 2001.
// Jennifer
Torsken i Östersjön - ett världsomspännande problem
Majoriteten av de som bojkottar fisk i affären gör det endast på grund av det stora överfisket, men det ligger något mycket mer allvarsamt bakom det hela. På grund av EU:s regler beträffande fisket i Östersjön får man nämligen inte föra in all fisk man fångar på land – man tvingas istället dumpa redan död fisk.
Det är allmänt känt att torskbeståndet i Östersjön har minskat drastiskt. Orsaken till minskningen är ett omfattande överfiske* men även andra aspekter såsom övergödning. Trots ICES** rekommendationer om totalt fiskestopp har EU beslutat om fortsatt tillstånd att fiska i havet. För att motverka att torskbeståndet minskar ytterligare har EU därför infört särskida fiskekvoter***. De fiskare som överskrider dessa kvoter får helt enkelt hälla tillbaka torskarna i havet, i annat fall går fiskarna dyra böter tillmötes. Detta kan låta sunt till en början, men i själva verket dör torskarna i nätet kort efter att de fångats på grund av den stora tryckskillnaden mellan vattnet och luften.
Samtidigt som flera ton torsk går till spillo till nackdel för hela beståndet i Östersjön får det konsekvenser i andra delar av världen. Då fiskare begränsas alltmer av direktiv hemifrån beger de sig till andra ställen i världen där EU köpt upp fiskerätter. Ett exempel på detta är Afrika där lokala fiskare konkurreras ut av européer som fiskar ”deras” torsk och säljer den som exotisk fisk hemma. Samtidigt får de även upp andra arter som även de slängs tillbaka i havet. Även landlevande arter för illa av torskkonflikten - man kan se ett samband mellan det ökade fisket och ett minskat bestånd av till exempel apor i Afrika. Då man inte längre kan tillgodose sitt proteinbehov med hjälp av havet söker man sig inåt och tar det man får tag på.
Under 1980-talet fiskades stora mängder torsk i Östersjön, närmare bestämt hela 450 000 ton år 1984. Det beräknade antalet torskar har nu sjunkit från över 1500 miljoner till 55 miljoner på tio år och år 1993 fanns knappt 4 procent av torskarna från 1984 kvar. Baltic Sea Media Project menar att det kommer ta minst 5 år innan ett beslut om förbud mot fiskdumpning genomförs, samtidigt är EU ytterst frikostiga med att dra in fiskeförbud. Fiskepolitikerna står nu inför ett stort problem – hur ska man tackla problemet att död fisk dumpas i havet och tillåts ruttna på bottnen?
*Fiske som tar upp fler fiskar än vad som är hållbart för fiskarnas fortbestånd och för ekosystemet som helhet.
**Internationella havsforskningsrådet.
***Begränsning för hur mycket fisk som får fångas (/föras i land).
Källor:
http://www.havet.nu/?d=33
”Alla torskar”, Baltic Sea Media Project, 2011
//Sofi
Grundläggande om den så kallade energipyramiden
Energipyramiden, även kallad näringspyramid, illustrerar hur energin vandrar i näringskedjorna. Jag ska med hjälp av denna modell visa fördelarna med att vara vegetarian, det vill säga äta från de lägre näringsnivåerna.
Som ni säkert vet så kan inte energi förbrukas, utan endast omvandlas. I ett ekosystem sker fleras sådana energiomvandlingar. Genom fotosyntesen bildar organismer som innehåller klorofyll (bl.a. växter) kemiskt bunden energi. Detta med hjälp av ljusenergi från solen, koldioxid och vatten. Dessa organismer finns alltid längst ned i energipyramiden och kallas för producenter, de producerar energi. Energin lagras i sockermolekyler och annan energirik näring. Denna kemiskt bundna energi vandrar sedan från organism till organism i ekosystemets näringskedjor och därmed uppåt i energipyramiden. D.v.s. när organismer från nästa steg i pyramiden äter av producenterna vandrar energin. Det kan t.ex. vara en grävling som äter blåbär. Djuren som äter av växterna kallas i detta fall för förstahandskonsumenter, de konsumerar energi. Det djur som i sin tur äter grävlingen kallas för andrahandskonsument osv. Problemet är att mängden energirik näring minskar för varje steg i näringskedjan. Ju högre upp i energipyramiden man hämtar sin föda, ju minde näring får man i sig. Detta eftersom att i varje steg i pyramiden omsätts energi i form av värme och rörelseenergi. Det är den energi organismerna betalar för att kunna leva. Endast 10 % av den energirika näring som ingår i växtätarnas föda blir över och kan lagras i växtätarnas kroppar. Det är alltså denna mängd näring som blir tillgänglig för rovdjuren. För varje steg blir energiförlusten 90 %. Det är alltså ganska självklart att det inte blir speciellt mycket energi över till de högst upp i pyramiden.
Människans plats i energipyramiden finns längst upp eftersom att vi inte har några naturliga fiender som vill äta av oss, vi är därmed toppkonsumenter. Ska vi då äta en gädda, som har ätit en abborre, som har ätit en spigg, som i sin tur har ätit fjärdermygglarv så finns det inte mycket energi kvar för vår del. Skulle vi däremot utnyttja någon av de lägre energinivåerna i havet så skulle allt fler människor kunna livnära sig på havets produktion. Detta gäller såklart även alla andra näringskedjor. Alltså, genom att äta från de lägsta nivåerna i energipyramiden så får vi i oss mer näring och behöver inte äta lika stora mängder mat. Då är vegetarisk mat ett mycket relevant alternativ.Östersjöns övergödning
Att Östersjön inte mår bra är vida känt. Men vad är det egentligen som orsakar de syrefattiga bottnarna och har det ett samband med köttindustrin? Här kommer ett kortfattat och enkelt svar.
Östersjön är ett hav med bräckt vatten då många älvar mynnar i havet. Ett stort tillflöde av sötvatten finns alltså, samtidigt sker det mer sällan stora tillflöden av saltvatten från Kattegatt eftersom sunden vid Danmark är mycket trånga (det krävs även starka vindar för att en märkbar skillnad ska uppstå). Detta har bidragit till bristande cirkulation och syresättning i havet.
Eftersom saltvatten är tyngre än sötvatten kommer det att lägga sig längst ner mot bottnen. Ett slags skikt kallat haloklin bildas mellan dessa och nytt, syrerikt vatten har svårt att ta sig ned där saltvattnet finns (jämför med om du häller olja i en vattenskål och blåser på ytan). Eftersom de syrekonsumerande växterna, till exempel alger, även kräver solljus för at utöva fotosyntes växer de ovanför kompensationsnivån. Det finns även naturligt mer syre i sötvatten än saltvatten.
För att kunna växa behöver algerna mineralämnen som även finns i gödsel som jordbrukare och skogsbrukare använder. Vanliga ämnen som förekommer och som det ofta är brist på naturligt hos växter är fosfor och kväve. Då gödsel sprids ut når det så småningom vattendrag vilka leder gödningsämnen ut till havet.
Får växter ett tillskott på gödningsämnen de har brist på kommer de explosionsartat att växa och det blir algblomning. En större mängd döda organismer ger nedbrytarna på bottnen mer föda och de förbrukar mer syre genom sin cellandning. Blir det till slut mycket stor brist på syre klarar inte dessa nedbrytare av att leva där och andra nedbrytare som inte behöver konsumera syre tar vid. Dessa nedbrytare producerar svaveloxid vilket är giftigt för alla typer av organismer.
Det är inte bara jordbruk, skogsbruk och andra verksamheter som bidrar till utsläpp av gödningsämnen. Köttindustrin i de baltiska länderna är en stor bov i dramat. På grund av en ökad efterfrågan har stora satsningar på grisproduktion ibland annat Polen och Ryssland tagit vid. Detta låter inte som ett särskilt stort problem förrän vi tänker oss hur mycket avfall en gris producerar - en enkel studie visar att en gris producerar lika mycket avföring som tre människor. Man kan därför tycka att det ska finnas ordentliga reningsverk i anslutning till dessa djurfabriker som producerar upp till 5500 grisar åt gången, det gör det mycket sällan. I stället dumpas avfallet i naturen och mineralämnena hamnar, precis som jordbrukets gödsel, i vattendrag som tillslut når havet.
85 miljoner människor lever och arbetar runt Östersjön och majoriteten av dessa kräver mer och mer kött till ett billigt pris. I nuläget täcker den döda havsbottnen en area av 70 000 kvadratmeter. Hur mycket ska miljön egentligen behöva utsättas för i människans tjänst och är köttböndernas ekonomi viktigast i längden?
Källor:
"Vårt grisiga hav", Baltic Sea Project
http://www.fokus.se/2011/05/kottsuget-fyller-badet-med-godsel/
http://www.ne.se/lang/haloklin
http://www.wwf.se/insamlingsportal/fadderskap/stersjfadder/1465101-stersj-start-b#tab-2
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3345&artikel=4049384
//Sofi
