Risker med mat - tungmetaller
Det kan finnas en hel del oönskade ämnen i vår föda som är skadliga för kropp och hälsa. En grupp är de så kallade tungmetallerna.
Tungemetaller är kemiska grundämnen och kan därför inte brytas ned, alltså cirkulerar de ständigt i ett kretslopp och finns i naturen. Får man dem i sig tar det därför mycket lång tid för kroppen att göra sig av med gifterna så de vandrar hela tiden uppåt i näringskedjorna. Därför är vi människor som är toppkonsumenter extra utsatta.
De kan finnas i åkermark som förorenats vilket kan leda till att metallhalten i livsmedel ökar, genom att växter tar upp tungmetaller via rotsystemet eller genom att livsmedlets yta förorenas.
Tungmetaller sprids även i vatten och kan återfinnas i till exempel krabbor och rovfiskar. Ett känt exempel på det är metylkvicksilver. Extra höga halter kan dessutom finnas i andra rovdjur då tungemetallerna anrikas i näringskedjan. D.v.s. ju högre upp i näringskedjan, ju högre halter tungmetaller finns det i organismerna då ämnena kan stanna kvar i kroppen under lång tid.
Bly är tillsammans med kadmium och kvicksilver den vanligaste tungemetallen. Bly finns överallt i miljön men spridningen har minskat bl.a. för att vi idag använder blyfritt bensin. Det finns i de flesta baslivsmedel som fisk, kött, mejeriprodukter, spannmål och rotfrukter men är extra vanligt i skaldjur och lever från vilt. I vilt som skjutits med blykulammunition kan det vara förhöjda halter bly i köttet runt sårkanalen. Detta kött används ofta till t.ex. färs eller grytbitar. Barn under sju år och kvinnor som är eller planerar att bli gravida bör undvika att äta sådant kött oftare än någon gång per år. Övriga bör inte äta sådant kött oftare än en gång per vecka. Blyförgiftning ger diffusa symtom som trötthet och dålig aptit. Bly skadar de röda blodkropparna och det kan leda till blodbrist. Det kan också skada nervsystemet. En allvarligare förgiftning kan medföra att man förlorar nervfunktionen i bland annat armarna, vilket kan leda till delvis förlamning. Foster och små barn är känsligast för bly, deras hjärna och nervsystem utvecklas och är därför särskilt känsliga för påverkan.
Lever och njure hos visst vilt, framför allt hos äldre djur, kan även innehålla förhöjda halter av kadmium. Det är ett grundämne som finns naturligt i alla jordar. Ämnet tillförs också till åkermarken framför allt genom luftföroreningar och genom användning av handelsgödsel som kan vara förorenat med kadmium. Andra källor är rötslam och stallgödsel. Kadmium lagras i njurarna, vilket gör att njurfunktionen kan skadas om man får i sig mycket av ämnet under en längre tid.
Kvicksilver är en miljöförorening som främst finns i fisk. Abborre, gädda, gös och lake kan innehålla höga halter kvicksilver, men halten varierar mycket beroende på var fisken är fångad. Länsstyrelsen och kommunen har uppgifter om de olika halterna i olika sjöar. Personer som äter egenfångad fisk av dessa arter oftare än en gång per vecka, kan få i sig kvicksilvermängder som på sikt kan skada hälsan. Det kan till exempel skada hjärnan. Fosterstadiet är den mest känsliga perioden då hjärnan och nervsystemet utvecklas. Hos barn, vars mammor under graviditeten fått i sig mycket kvicksilver, har man sett att den normala utvecklingen blivit fördröjd.
En rad åtgärder har vidtagits för att minska spridning av metaller i miljön och för att förhindra att allt för höga halter tungmetaller säljs på marknaden. T.ex. så har EU har fastställt gränsvärden för vissa metaller i vissa livsmedel, och Livsmedelsverket har i en del fall tagit fram råd som komplement till gränsvärden.
Källor
http://www.slv.se/sv/grupp1/Risker-med-mat/Metaller/Bly/
http://www.slv.se/sv/grupp1/Risker-med-mat/Metaller/Kadmium/
http://www.slv.se/sv/grupp1/Risker-med-mat/Metaller/Kvicksilver/
”Naturkunskap A” av Anders Henriksson utgivningsår 2001.
// Jennifer
