Detta är första frågeställningen i vår projektrapport. Eftersom bloggen inte är designad för längre texter kan ni mejla [email protected] för att få rapporten i den ursprungliga formen (då medföljer även källförteckning osv).

Köttproduktionen orsakar större utsläpp av växthusgaser än transportsektorn enligt en rapport från FN:s fackorgan för jordbruk, FAO. Boskapsuppfödningen står närmare bestämt för 18 procent av växthusgasutsläppen. Fram tills 2050 beräknas köttproduktionen ha fördubblats på grund av ökade inkomster inom denna industri. Boskapssektorn svarar för 9 procent av de koldioxidutsläpp som mänsklig aktivitet ger. Dessutom står boskapsskötseln för 65 procent av lustgasutsläppen och detta ämne har en mycket stark klimatpåverkande effekt. Vidare ger sektorn 37 procent av de metanutsläpp som kan knytas till mänsklig aktivitet.

Enligt Martin Saar används i huvudsak olja som energikälla för jordbruket och förädlingsindustrin. Enligt Naturvårdsverkets rapport Fakta om maten och miljön är den största miljöpåverkan av köttet foderproduktionen och uppfödningen. Kött från betande djur är i regel bättre ur miljösynpunkt än kött från djur som står inne och utfodras med importerat kraftfoder. Man har noterat att svenskarna har ökat sin köttkonsumtion med 30 procent under 30 år. Samtidigt har sojaproduktionen ökat tio gånger sedan 50-talet. Sojaprodukterna används främst till foder.

Den soja som används som foder i Europa tillverkas i Brasilien. För att ge möjlighet att odla sojaväxterna avverkas skogar i Amazonas. Det mesta av sojan kommer från regionen Mato Grosso i mellersta Brasilien, där det sker en expansion av sojaodlingarna. 75 procent av proteinfodret i Sverige och Europa importeras menar Lantbrukarnas Riksförbund genom Jan Eksvärd och enligt Naturskyddsförbundet äter svenska grisar cirka 390 000 ton sojafoder årligen. Detta sker på bekostnad av Cerrados stora savanner. Cerrados är ett av de ekosystemen i världen med högst biologisk mångfald. Under de senaste 35 åren har över hälften av Cerrados uppodlats. Orsaken är att köttet måste produceras snabbt och billigt och detta foder är mycket billigare och mer snabbt odlat än foder man odlar i Europa. 

Jordbruksprodukterna vidareförädlas i många steg och transporteras långa sträckor. Detta leder till att de förlorar näring samt tappas smak och lukt. En följd av detta är att producenterna måste tillsätta smak- och aromförstärkande ämnen vilket utgör ännu en process i framställningen av köttet. Detta kräver således energi och ger koldioxidutsläpp då köttindustrin till stor del använder olja som drivmedel. 

Ett annat exempel på miljöinverkan kring den industriella djurhållningen är utsläppen av gödningsämnen. Genom att en stor del av djurfabrikerna ofta inte koncentrerar sin gödsel till en uppsamlingsplats på ett korrekt sätt läcker gödningsämnen från dessa ut i naturen. Efter en tid når dessa ofta vattendrag. Gödselläckagen leder i sin tur till övergödda våtmarker och i värsta fall kan det leda till döda bottnar i hav, Östersjön är ett exempel på ett så pass drabbat område. På grund av ökad efterfrågan på fläskkött har stora satsningar på grisproduktion i bland annat Polen och Ryssland tagit vid. Bristen på gödselhantering i de baltiska länderna leder till att gödsel följer med flodernas flöde ut i Östersjön. Enligt BalticSea2020 visar studier att en gris producerar lika mycket avföring som tre människor. Många djurfabriker har kapacitet att producera upp till 5500 grisar på en gång. De ekonomiska vinster som finns att tillgå genom att spara på sådana punkter gör att företagarna inte väljer att anamma en korrekt gödselhantering då det är mycket kostsamt för företaget. På grund av detta har alger fått möjligheten att med råge tillgodose sina behov av mineraler och därmed kunnat massföröka sig. Naturlig gödsel innehåller nämligen mineralämnena fosfor och kväve som ofta är bristämnen hos växter. Får växter ett tillskott på gödningsämnen de har brist på kommer de explosionsartat att växa och det blir algblomning. Eftersom de konsumerar stora mängder syre leder algblomningen till ökad syrebrist i havet och därmed blir övriga arter lidande. Hela ekosystemet blir rubbat vilket är till nackdel för fiskeindustrin. Genom att stora trålare fångar flera ton fisk varje dag försvinner även algernas naturliga fiende vilket utgör en ökad chans för dessa att föröka sig ännu mer. Jordbruket står för den största delen av den svenska kvävetillförseln till havet, år 2000 bidrog jordbruket med 49 procent av allt kväve till haven. Jordbruket bidrog även med 45 procent av allt fosfor till haven år 2000.

I och med att skog skövlas till förmån för fisk- och skaldjursproduktion förstörs mängder av artrika ekosystem och kulturarv. För att producera skaldjur krävs ett särskilt fördelaktigt klimat vilket finns att tillgå vid viktiga regnskogsområden. Skaldjurproducenterna skördar därför dessa skogar för att ge plats åt sina odlingar. Regnskogarna är naturliga koldioxidreservoarer som tar upp mängder av CO₂-ekvivalenter varje år. Genom att förstöra dessa försvinner en väl utvecklad luftrenare som gör att koldioxidhalterna hålls nere och koldioxidhalten ökar därmed i troposfären och stratosfären. Mangroveskogarna, som ofta är särskilt drabbade, utgör även ett naturligt reningssystem för det förorenade vatten som annars skulle ta sig ut till kuster och därmed de milslånga korallreven. Försvinner reningssystemet som dessa skogar utgör kommer korallreven att få syrebrist på grund av övergödning och så småningom kommer de att ruttna bort. 

Enligt Mat-klimat-listan ger ett kilo benfritt nötkött samma utsläpp som 260 kg oskalade potatisar. Ett kilo potatis ger ett utsläpp av 0,1 kg CO₂-ekvivalenter/kg medan ett kilo benfritt nötkött ger ett utsläpp av 26 kg CO₂-ekvivalenter/kg. Jämför man med denna mängd nötkött släpper Quorn ut 4 kg CO₂-ekvivalenter/kg. Torkade baljväxter orsakar ett mindre utsläpp då 37,14 kilo av dessa släpper ut samma mängd CO₂-ekvivalenter per kilo som ett kilo kött. Dessa siffror innehåller primärproduktionen inklusive insatsvaror, förädling, förpackning och transport till Sverige. 

Det krävs även stora mängder vatten för att producera kött. För att producera ett kilo kött krävs cirka 16 000 liter vatten. Detta beror på att djur befinner sig mycket högt i näringskedjan. Denna siffra beror givetvis även på var livsmedlen blivit producerade. Har de blivit producerade i ett land med torr, varm miljö kräver de mer vatten i sin produktion. 

Köttproduktion bidrar till utfiskning av hotade hav då fiskmjöl och fiskolja ofta används som foder till boskap och odlad fisk. Fiskmjölet används som foder till bland annat jätteräkor och norsk odlad lax. För varje kilo lax behövs mellan 2-5 kilo annan fisk. Denna fisk är fisk som odlats olagligt med skadliga metoder, alltså är det inte en lösning på utfiskningen av haven.